I förra årets budgetproposition skrev regeringen att man ”undersöker införandet av en indexering av schablonbeloppet i syfte att öka förutsägbarheten för assistansanvändare och assistansanordnare”. När vi senare mötte socialminister Camilla Waltersson Grönvall inom ramen för kampanjen Rimliga villkor, där Fremia, funktionshinderförbund och assistansanvändarrörelsen ingår, upprepades samma budskap: frågan skulle beredas.

Sedan dess har det varit tyst. Och nu, ett år senare, står exakt samma formulering i budgeten – igen.

Förra året höjdes ersättningen med 3 procent, något regeringen själva kallade en storsatsning. Men även det var otillräckligt. Att man nu slentrianmässigt återgår till 1,5 procent visar att frågan antagligen inte ens har behandlats av regeringen. 

En så låg uppräkning täcker varken löneökningar eller de ökade kostnaderna i samhället. Resultatet blir att det blir ännu svårare att rekrytera assistenter, att kvaliteten i assistansen riskerar att försämras och att assistansanvändare får mindre frihet. Samtidigt pressas de seriösa anordnarna till bristningsgränsen, vilket gör att de oseriösa får fritt spelrum – i direkt motsats till regeringens egen ambition att bekämpa kriminalitet i systemet. 

Jonas Franksson, ordförande för STIL, säger: 

– Regeringen lovar för andra året i rad att ”undersöka” indexeringen utan att leverera. Det visar att alla inte är lika mycket värda i dagens Sverige. Regeringen gör det smärtsamt tydligt: människovärdet avgörs av om du går eller rullar, pratar eller tecknar. 

– Vi är hundratusentals människor – assistansanvändare, assistenter och anhöriga – som direkt berörs. Det är inte en liten grupp som går att bortse från. Tillsammans utgör vi en stor del av samhället. När regeringen väljer bort oss visar de också vilka människors frihet och trygghet de anser är värda att försvara. 

– Vi kräver att regeringen gör om och gör rätt. Samtidigt vill vi ha besked från oppositionen: hur tänker ni säkra assistansens framtid? Det kommer att vara avgörande inför valet nästa år.