– Det täcker inte ens löneökningarna, och än mindre övriga kostnader som ökat lavinartat på grund av inflationen. Det säger sig själv att det inte går ihop, säger Jonas Franksson, ordförande i STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige.

Nästan hela assistansersättningen, 90 procent, går till assistenternas löner. Märket i avtalsrörelsen är satt till 7,4 procent de närmaste två åren.

Den låga uppräkningen av assistansanordningen leder till att flera assistansanordnare går i konkurs, tror Jonas Franksson.

 – Det minskar valfriheten för den enskilde individen. Kvar kommer bara några få större anordnare finnas som genom stordriftsfördelar kan pressa sina kostnader något, säger han.

Assistansersättningen är ett kontantstöd som betalas ut till assistansanvändare. Den betalas ut i den enskildes namn och ger därför hen möjlighet att välja anordnare på en öppen marknad. Kontantstödet är en förutsättning för att personlig assistans ska fungera som det är tänkt, enligt FN och Independent Living-rörelsen. Kontantstödet är en garant för att assistansanvändare ska ha full kontroll över sin assistans, för att det ska vara självbestämd personlig assistans. Men ersättningen måste vara tillräckligt hög, annars försvinner möjligheten att välja fritt.

Den låga assistansersättningen gör det också svårt att behålla och rekrytera bra assistenter, menar Jonas Franksson.

– Det finns helt enkelt inga som har råd att arbeta som personliga assistenter när lönerna pressas neråt. Så även om du har turen att ha rätt till personlig assistans så kan du ändå inte ta del av det. Du får inte tag på någon som vill jobba, säger han.