Regeringen vill införa ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans, men ingen analys har gjorts av konsekvenserna utifrån dagens restriktiva behovsbedömningar.

Om staten tar över innan en lagändring av behovsbedömningarna har genomförts och visat faktiska förbättringar, riskerar vi att permanenta ett system där människor faller mellan stolarna – utan möjlighet till stöd från kommunen.

Huvudmannaskapet framställs ofta som en lösning på assistanskrisen, men frågan är: för vem? Om staten ges ensam makt över assistansen, hur påverkar det självbestämmande, flexibilitet och individens möjlighet att påverka sin vardag? Blir det mer frihet – eller en stelbent modell där snäva standardiserade bedömningar går före människors faktiska behov?

I detta samtal diskuterar vi vilka förändringar som måste komma på plats först och hur vi säkerställer att en reform faktiskt stärker rätten till stöd istället för att urholka den. Vad kan vi kräva av politiken för att undvika nya misstag?

Välkommen!