STIL tycker inte att huvudmannaskap och finansiering ska hänga ihop. Vi anser att huvudmannaskap måste definieras som ansvar för medborgarnas tillgång till insatser. Det viktiga är att den som bedömer har tillräcklig kompetens för och vana vid att göra bedömningar som blir jämlika över hela landet. Huvudmannaskapet ska ligga där det ger mest kvalitet för oss som har assistans samt är kostnadseffektivt för samhället.

Om staten är huvudman för all personlig assistans så blir 20-timmarsgränsen en icke-fråga. Då avgör inte timmarna vem som betalar. Då kan fokus ligga på att tillgodose behov av service för att vi ska kunna vara fullvärdiga medborgare snarare än på integritetskränkande minuträkning på toaletten. Det minskar i sin tur domstolsförhandlingar som kräver intyg från läkare och arbetsterapeuter. Och för oss som blir bedömda kommer stressen och ohälsan som bedömningarna medför att minska.

Men finansieringen då? Vem ska betala? Redan idag delar stat och kommun på kostnaderna. Oavsett om det är Försäkringskassans eller kommunens handläggare som bedömer och beslutar så betalar kommunerna de första 20 timmarna. Det gäller alla, men det är ren administration och inget som du märker av.

STIL menar att kommunerna bör stå för en större andel än dagens 20 timmar, i utbyte mot att staten tar över huvudmannaskapet för samtliga personer med rätt till personlig assistans. STIL anser också att landstingen skulle kunna betala en del av den personliga assistansen eftersom personlig assistans sparar pengar åt landstingen. Personlig assistans ökar möjligheterna att sköta sin hälsa och bidrar därigenom till bättre såväl fysisk som psykisk hälsa. För personer med mycket omfattande och komplexa behov kan assistansen göra det möjligt att bo kvar hemma istället för att kortare eller längre perioder ligga på sjukhus.