Visst har Sverige råd med personlig assistans

Den här veckan skriver Sveriges vice statsminister Isabella Lövin på Twitter att svensk ekonomi är urstark. Samma vecka redovisar Assistanskoll statistik över hur många som nybeviljats assistansersättning det senaste året. Bara 17 procent –189 personer – beviljades assistansersättning vid sin första ansökan. Antalet som sökte assistansersättning för första gången var hela 1 098. Totalt hade 14 271 personer assistansersättning i juli 2019. Det är en minskning med 1 885 personer på fyra år.

Bakom siffrorna döljer sig tragedier. Vi vet genom Socialstyrelsens statistik att alltfler får personlig assistans via kommunen, men det är väldigt sällsynt att de får så mycket tid av kommunerna som de skulle behöva för att kunna leva ett självbestämt liv. Många som nekas assistansersättning beviljas bara hemtjänst, eller får ingen insats alls. 

Psykiskt tryck att inte få leva sitt liv

Konsekvenserna är brutala. Ett liv som skulle levas kan inte längre levas på samma sätt. Alltfler blir fångna i sina hem eller blir mot sin vilja tvingade att flytta in på olika typer av boenden. Det skapar ett enormt psykiskt tryck som ofta leder till psykisk ohälsa. Det senaste året har vi fått höra alltfler berättelser om personer som inte orkar leva längre. Det är fruktansvärt. 

Det är alltid komplext och mångbottnat när det har gått så långt att en person inte vill leva längre. Men jag vet genom de neddragningsprocesser som jag själv gått och går igenom, vilket oerhört psykiskt tryck som skapas när verktygen för att kunna leva sitt liv tas ifrån en. Fackföreningsrörelsen bildades bland annat för att ha ett försvar och ett trygghetssystem för de som förlorar sina arbeten. A-kassan och lagen om anställningsskydd utvecklades för att människor ska landa lite mjukare. Ändå kan många vittna om vilken katastrof det kan vara att förlora sitt jobb. Tänk då vad det innebär att förlora eller bli nekad att leva sitt liv till följd av politiska beslut.

Demonstrera på tisdag

På tisdag, samma dag som riksdagen öppnar, så arrangerar STIL en manifestation tillsammans med rörelsehinderförbunden i Stockholms län under parollen ”Varför rädda våra liv om vi ändå inte får leva”. Det finns de som är rädda för att denna paroll kan missförstås så att vi öppnar upp en dödshjälpsdebatt. Jag tycker det säger något om vårt samhälle. Det finns en rädsla för att Sveriges politiker inte kommer uppfylla mänskliga rättigheter, göra Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till svensk lag och återställa och utveckla LSS. Att de istället skulle vilja öppna dödshjälpskliniker.

Sverige är ett rikt välfärdsland som har råd med familjeveckor, utökade RUT-avdrag och att avskaffa värnskatten. Sveriges ekonomi är urstark hälsar vice statsministern. Samtidigt har Sverige blivit ett land där vissa människor inte längre får leva sina liv. Så kan vi inte ha det.

Kom till Segels Torg på tisdag klockan 12.00 för att protestera. Den här utvecklingen måste vändas nu.

Jonas Franksson
Ordförande STIL        
 

Artikel uppdaterad:
2019.09.25