”Rätten till assistans viktigare för väljare i S och L än vad partierna tror”

Jonas Franksson heter jag. Jag har varit aktiv i STIL i tio år och suttit i styrelsen i nio år. Sedan två veckor är jag ordförande för STIL. Det känns fantastiskt spännande och viktigt.
 
STIL är en liten förening, men det är en förening som har revolutionerat det svenska samhället. Det är en förening vars kamp och idéer har förbättrat livet för tusentals människor, och att få förtroendet att vara ordförande för denna förening är en stor ära.
 
För tio år sedan hade jag en politisk blogg för STIL. Det var på den tiden då bloggar var inne och jag lade ner mycket tid på mina inlägg. Den tiden kommer jag inte alltid att ha nu, men jag tycker fortfarande att bloggar är en bra kanal för att berätta vad som händer och ge snabba omvärldsanalyser. Så välkommen till min blogg. Här blandas stort och smått, ibland kommer ett långt inlägg, ibland ett kort. Men allt är skrivet i vinden av den politiska förändring som måste komma för att varje människa ska få möjlighet att leva sitt liv. Det här inlägget är långt och det handlar framförallt om Socialdemokraterna och Liberalerna – och vad partierna måste lära sig för att vända sin politiska nedgång. 
 
För två veckor sedan var det val till EU-parlamentet, och i förra veckan kom SCB:s stora opinionsundersökning. Både EU-valet och SCB:s mätning innebar kallduschar för Socialdemokraterna och Liberalerna. Liberalerna lyckades med nöd och näppe hålla sig kvar i EU-parlamentet, medan Socialdemokraterna hamnade under 25 procent. Socialdemokraternas resultat är förödande för partiets självbild som det stora, dominerande partiet i svensk politik. Det gick lite bättre för Socialdemokraterna i SCB:s undersökning, medan Liberalerna hamnade strax under riksdagsspärren där.
 
Att analysera väljarströmmar är ett komplext arbete, men vissa slutsatser går ändå att dra ur ett IL-perspektiv. Jag tror att rätten till assistans är en mycket viktigare fråga för Socialdemokraternas och Liberalernas väljare, än vad dessa partier tror. 
 

Socialdemokrater – ni är bra på att bygga jämlikhet

Socialdemokraterna har egentligen inte gått i takt med tiden sedan riksdagsvalet 2002. Då drev de, med socialdemokratiska mått, ett progressivt arbete för lika rättigheter under dåvarande socialminister Lars Enqvists ledning. Handlingsplanen ”Från patient till medborgare” som slog fast att Sverige skulle vara helt tillgängligt 2010 (!), kom 2000. År 2001 kom den hittills största utvidgningen av rätten till personlig assistans, då personer som fyllt 65 år fick behålla sin personliga assistans (Dock kan man fortfarande inte söka personlig assistans om man fyllt 65 år, vilket är en enorm åldersdiskriminering som det talas för lite om).
 
När Alliansen bildades 2004 av de borgliga partierna försökte Socialdemokraterna först vifta bort initiativet som en irriterande fluga. Det lyckades inte, och sedan dess har partiet sprungit efter samhällståget istället för att köra det. Till en början försökte de efterlikna Alliansen, men det enda resultatet blev att Alliansen växte. När vänstervindar började blåsa, så försökte Socialdemokraterna framställa sig som en feministisk och grön röst, fast med förnuft. Lite mesigare, lite tråkigare, vilket bara fick till följd att Miljöpartiet och Feministiskt initiativ växte. Sedan försökte de likna Sverigedemokraterna, vilket bara gjorde att SD flög som en raket i opinionen. I det senaste EU-valet lät Socialdemokraterna mest som Centerpartiet – ”Vi tar kampen för den liberala demokratin”. Och då växte Centerpartiet istället.
 
Eftersom Socialdemokraterna har varit så dominerande i uppbyggnaden av den svenska välfärdsstaten, så förknippas den svenska välfärden med det socialdemokratiska partiet. Det måste de förstå. När det finns problem med hur välfärden levereras till medborgarna så kommer Socialdemokraterna att straffas för det. Det gäller så klart vård, skola och omsorg, men i lika hög grad socialförsäkringarna. Och i högsta grad gäller det hur Socialdemokraterna hanterar den personliga assistansen.
 
Den personliga assistansen har blivit en självklar del av välfärden. När människor hamnar i miserabla livssituationer, och det till och med finns människor som tar livet av sig för att de inte får rätt till den personliga assistans som de behöver, så ses det som ett bevis för att Socialdemokraterna inte längre kan leverera välfärd.
 
Många socialdemokratiska rikspolitiker tänker på LSS-lagstiftningen som en liberal reform som kostar mycket mer än vad det var tänkt från början. Den bakgrunden är det dock inte många utanför den politiska arenan som bryr sig om. När Socialdemokraterna inte bara passivt ser hur den personliga assistansen slits sönder av myndigheter och kommuner, utan aktivt påskyndar denna utveckling samtidigt som de lanserar  idéer om en så kallad familjevecka – ja, då skapas inte bara bilden av en verklighetsfrånvänd socialdemokrati, utan också en bild där ledande socialdemokratiska politiker fuskar med sitt kärnuppdrag, att bygga jämlikhet. En bild där socialdemokratiska rikspolitiker vill fördela om resurser från personer med behov, till personer utan behov. Det är en bild som är fullständigt förödande för Socialdemokraterna, och de kommer att förlora väljare i val efter val, fram till dess att de gör upp med den bilden och förändrar sin politik.
 
Innan riksdagsvalet kom signaler om en omläggning av politiken. Valet av Lena Hallengren signalerade en nystart. Lena Hallengren sa strax innan valet att LSS fick kosta hur mycket som helst, behoven skulle tillgodoses. Av detta blev en tummetott. Tusentals personer har förlorat sin rätt till personlig assistans sedan 2009. Nio av tio får avslag på sina nyansökningar. Nu säger Lena Hallengren att de grundläggande behoven endast ska utvidgas för andning och sondmatning. Det är självklart en förbättring, men det förändrar inte situationen för flertalet av de som idag inte får den personliga assistans som de behöver.
 
Det leder oss in på Liberalerna.
 

Liberaler – ni är bra på välfärd grundad i rättigheter

Liberalerna har visserligen drivit på för en förändring av lagstiftningen, men i förhandlingarna inför Januariavtalet valde de att prioritera ett borttagande av värnskatten framför en ordentlig återställning av rätten till personlig assistans. Återigen en bakvänd fördelningspolitik, denna gång under borglig flagg. Personer som har resurser prioriteras framför personer som inte har fått resurserna de behöver för att i liberal anda kunna ta ansvar och leva sitt liv. Så agerar inte ett socialliberalt parti.
 
Liberalerna verkar inte ha begripit att de har en oerhört viktig roll att spela för att stärka och kritisera den svenska välfärdsstaten ur ett socialliberalt perspektiv. Den personliga assistansens frammarsch är inte bara en seger för människors rätt till frihet och självbestämmande. För Liberalerna är den personliga assistansen ett exempel på hur ett socialliberalt parti kan bygga jämlikhet för personer som har missgynnats, misshandlats och glömts bort av den socialdemokratiska välfärdsstaten. Den politiska seger som STIL och Liberalerna drev igenom kan utan problem kan jämföras med segern för den allmänna och lika rösträtten.
 
Och hur har Liberalerna då hanterat denna historiska framgång? Inte bra alls.
 
Nu har de i och för sig putsat till sin retorik och pratar inte längre om ”snällism” eller att det är ”för mycket fokus på handikappfrågor i partiet”. Men de höll tyst när Alliansen började nedskärningarna och ifrågasättandet av lagstiftningen med hjälp av uppblåsta fusksiffror. Med Januariavtalet hade de en historisk chans att rädda lagstiftningen och lägga om hela politiken på området, men lyckades oförklarligt och oförsvarligt schabbla bort den chansen.
 
Liberalerna måste förstå att ett av deras kärnuppdrag är att bygga individ- och rättighetsbaserad välfärd. Hela resonemanget om att Liberalerna börjar bli ett onödigt parti, som lika gärna skulle kunna gå upp i Centerpartiet, beror på att de har slarvat men sin historiska uppgift under de senaste tjugo åren.
 
Vissa personer verkar anse att Liberalerna istället för att återgå till denna kärnuppgift ska bli ett slags nya ny-moderater. De kan titta på Krisdemokraterna om de vill se hur det kan gå då. Under Ebba Busch Thors första år som partiledare försökte de bli ett nytt Moderaterna. Det var säkerhetsfrågor, terrorism, otrygghet och kriminalitet för hela slanten, samtidigt som partiet under tiden åkte längre och längre ner under riksdagsspärren. Det var först när de började fokusera på vård, omsorg, och individuella rättigheter, som just personlig assistans, som de lyfte som en raket i opinionen. Att de nu dykt något i opinionen visar vad som händer när partier börjar ifrågasätta rättighetsfrågor. I detta fall aborträtten.
 

Vägen framåt

Välfärdsfrågor är centrala för Kristdemokraterna, Liberalerna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. De har inte råd att strunta i dessa frågor, som övriga riksdagspartier kan göra. Kristdemokraterna visar också hur viktigt det är att partiledaren ständigt lyfter välfärdsfrågorna. Riksdagsledamoten Emma Henriksson gjorde ett enormt viktigt arbete för att lägga om partiets politik i assistansfrågan efter Maria Larssons förödande år som biträdande socialminister. Detta viktiga arbete har tagits över till fullo av Pia Steensland, men det var inte förrän partiledaren vaknade till liv i frågan som det gav ordentligt avtryck i opinionen. Tänk om Jonas Sjöstedt och Liberalernas nya partiledare på samma sätt skulle inspireras av Maj Karlssons och Bengt Elissons viktiga arbete med frågan?
 
För en sak är säker. Efterfrågan av personlig assistans växer för att det är den överlägset bästa serviceformen. Klockorna från tiden före ett självbestämmande förverkligats kan inte vridas tillbaka utan att en enorm kollision uppstår. De partier som inser att framgång inte skapas genom inskränka uppnådd frihet och jämlikhet, utan istället arbetar för att utvidga varje persons möjlighet att leva ett självbestämt liv, har en enorm möjlighet att både växa som partier och leda politiken in i framtiden. Vi får se vilka partier som vill ta den chansen.           
 
Jonas Franksson
Ordförande STIL
Artikel uppdaterad:
2019.06.11