Okunnigt om integritetsnära behov

I veckan debatterade Pia Steensland (KD) rätten till personlig assistans med socialminister Lena Hallengren (S) i riksdagen. Pia Steenslands utgångspunkt var den självklara – hon menade att de grundläggande behoven ska ses i sin helhet och inte som idag styckas upp i integritetsnära moment. Lena Hallengren snurrade in sig i ett långt resonemang om att detta var ”mycket komplicerat”. Hon sa dessutom vid flera tillfällen att integritetnära var ett ord som funnits med i LSS ända från början. Inget av detta stämmer.

I lagtexten finns ordet integritetsnära inte med överhuvudtaget. Det var ett ord som dök upp i den förödande domen från Högsta förvaltningsdomstolen 2009. Det Lena Hallengren måste syfta på är följande mening i propositionen som låg till grund för LSS. Där står det ”Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär”. Men den meningen hade ett annat syfte, enligt Bengt Westerberg som drev igenom LSS 1994. Den fanns med för att understryka varför personlig assistans behövde vara personlig, och måste ges av personer som assistansanvändaren själv hade valt. Bengt Westerberg har vid flera tillfällen sagt att han ångrar formuleringen. Den kom nämligen att ge upphov till en utredning som skulle svara på vad ”mycket personlig karaktär” är. Utredningen ledde till att rättighetslagstiftningen LSS fick en väldigt, och olycklig, medicinsk inriktning, vilket både Bengt Westerberg och STIL varit mycket kritisk till sedan dess.

Den här utredningen specificerade de grundläggande behoven: av- och påklädning, personlig hygien, måltider, kommunikation och särskild kunskap. Med andra ord blev behov av assistans vid de grundläggande behoven det som från 1997 och framåt gav rätt till personlig assistans. Men inte heller då fanns några ord om integritetsnära delar. Tvärtom bedömdes grundläggande behov i sin helhet – och så var det ända fram till domen i Högsta förvaltningsdomstolen 2009. Det som Lena Hallengren säger i riksdagsdebatten med Pia Steensland stämmer alltså inte.

Det är inte svårt alls

Så att gå tillbaka till den bedömning som gjordes fram till 2009 borde inte vara komplicerat. Det som är komplicerat för Lena Hallengren och socialdepartementet är däremot relationen till Magdalena Andersson och finansdepartementet, med sin väldokumenterade avoghet mot den personliga assistansens utgifter i statsbudgeten. Jag har full förståelse för att Lena Hallengren inte kan prata om denna relation i en riksdagsdebatt. Men det blir lite parodiskt när hon om och om igen hävdar att något som skulle kunna ändras med en mening är så oerhört komplicerat.

Bedöm behov i sin helhet

STIL:s förslag till ändring av lagtexten är: ”De grundläggande behoven definieras som hela den tid det tar att tillgodose dem.” Det är enkelt och tydligt. Men denna formulering skulle antagligen ge de tusentals personer som har förlorat sin assistansersättning de senaste tio åren deras rättigheter tillbaka igen, och det är såklart där skon klämmer.

Med tanke på den ständiga politiska oviljan att komma till rätta med de urspårade bedömningarna så anser STIL att vi måste komma bort ifrån indelningen av grundläggande behov och övriga behov. Systemet fungerade visserligen de första åren, men det säger sig själv att ett system som definierar din rätt till att kunna vara en fullvärdig medborgare med hur lång tid du behöver hjälp på toaletten till slut biter dig i ändan.

Idag när Sverige har ratificerat funktionsrättskonventionen så finns inga skäl till att fortsätta definiera våra rättigheter utifrån toalettstudier. Det som skulle behövas är att knyta konventionens artikel 19, om rätten till ett självbestämt liv, direkt till lagstiftningen. Det är ett av förslagen i LSS 2.0 – STILs förslag till en modern lagstiftning.

Artikel 19 och LSS 2.0 i Almedalen

Susanne Berg och Ola Linder, som tillsammans precis har skrivit en mycket intressant essä om Artikel 19, pratar om vad detta skulle innebära på STILs seminarium i Almedalen tisdagen den 2 juli kl. 14.30 på scenen Full Delaktighet, Birgers gränd 1. Sedan pratar Susanne Berg med STILs styrelseledamot Annika Taesler, om vad som gör den personliga assistansen personlig egentligen, på samma ställe klockan 16. Samtalen livesänds på www.fulldelaktighet.se Förhoppningsvis ger det lite inspiration och vägledning till alla ministrar och politiker som tycker att frågan om våra mänskliga rättigheter är ”väldigt komplicerad”.           

Läs mer om STILs program i Almedalen

Jonas Franksson
Ordförande STIL
 

Artikel uppdaterad:
2019.06.27