Utredningen Framtidens teknik i omsorgens tjänst har lagt förslag om hur det som kallas välfärdsteknik ska kunna användas i äldreomsorgen i högre utsträckning än idag – och hur den digitala tekniken påverkar personaltätheten. Förslagen riktar sig till personer som har nedsatt beslutsförmåga på grund av demens. STIL är starkt kritiskt till flera av förslagen.
Om utredningens förslag blir verklighet kan de påverka också yngre personer och personer som har varaktigt nedsatt beslutsförmåga av andra orsaker än demens, anser STIL. Därför har vi skrivit ett remissvar på utredningen. Förslagen kan komma att röra personer som tillhör LSS genom förändringar i hälso- och sjukvårdslagen, eller som tidigare tillhört LSS men nu har insats enligt socialtjänstlagen, till exempel hemtjänst i assistansliknande form.
Det finns förslag i utredningen om att digitala lösningar ska kunna användas även om personen det handlar om inte vill det. Om personen har nedsatt beslutsförmåga och det anses vara för individens bästa ska beslut kunna tas av till exempel läkare eller biståndshandläggare och mot personens vilja, föreslår utredningen.
I STIL vänder vi oss mycket starkt mot sådana förslag.
– STILs fasta övertygelse är att alla kan bestämma i sina liv med rätt stöd. Om ett beslut är alltför komplext för personen att ta själv, även med stöd, så ska det fattas av någon som känner personen mycket väl, säger Jessica Smaaland, politisk sekreterare på STIL.
– Tekniska lösningar måste alltid utgå från vad den enskilde vill. I utredningen sägs att ingen ska bli tvingad till att exempelvis ha en nattkamera mot sin vilja. Men i realiteten är det inte alltid ett val som personen kan göra, eftersom kommunerna inte behöver erbjuda något alternativ. Vi anser att ett samtycke under sådana omständigheter inte ska kunna räknas.
– Vår erfarenhet är också att kommunernas ekonomi väger mycket tyngre än en enskilds persons faktiska behov. Det finns en klar risk att tekniska lösningar sätts in även i situationer när de är otillräckliga. Det kan leda till mycket negativa konsekvenser, säger Jessica Smaaland.
Använd digitala lösningar på bra sätt
Ny teknik och flera digitala lösningar ökar självbestämmandet och integriteten för personer med normbrytande funktionalitet. Det är så den tekniska utvecklingen bör användas. STIL tycker att den tekniska och digitala utvecklingen bättre bör speglas i utbudet av hjälpmedel. Idag finns det många bra hjälpmedel som inte erbjuds av regionerna och kommunerna. Dels för att de anses för dyra men också för att hjälpmedelscentralerna är bundna av upphandlingar.
– Det bästa, och kanske också billigaste alternativet, finns helt enkelt inte i sortimentet. En del har råd att köpa vissa hjälpmedel för egna pengar, men det är långt ifrån alla som har råd med det. Det har blivit en klassfråga att genom hjälpmedel kunna skapa sig större integritet och självbestämmande i sitt liv. Så får det inte vara, säger Jessica Smaaland.
För att öka självbestämmandet vill STIL att kontantstöd införs, både för den som använder hjälpmedel och för personer som har insatser enligt socialtjänstlagen. Personlig assistans bygger på principen om kontantstöd. Kontantstöd gör att den som har personlig assistans helt kan bestämma själv över hur assistansen ska vara organiserad. Kontantstöd till hjälpmedel skulle troligen leda till att fler väljer tekniska lösningar när det är funktionellt för dem.
I vårt remissvar reagerar vi på att konsekvensbeskrivningen knappt tar med de som blir direkt berörda av de föreslagna lagändringarna.
– Det visar på ett paternalistiskt perspektiv – ett förmynderi – som vi inte kan acceptera. Det kan inte heller anses vara förenligt med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, säger Jessica Smaaland.
Kritik mot Försäkringskassan
STIL har läst Försäkringskassans remissvar och vi vill ge några synpunkter. Försäkringskassan tycker att utredningens förslag också bör skrivas in i LSS. Försäkringskassan skissar ett scenario där den som har en insats enligt LSS inte ”uttryckligen kan samtycka till en insats och det finns skäl att fråga sig om den insats som ställföreträdare förordar är det bästa för brukaren”. Det är ett exempel på när det kan finnas behov av en mer generellt inriktad lagstiftning som ska kunna gälla vid nedsatt beslutsförmåga, skriver Försäkringskassan.
Också Försäkringskassan argumenterar för att digital teknik gynnar människors oberoende. Vissa LSS-insatser skulle kunna ersättas av digitala lösningar ”när det kan ske utan att det påverkar brukarens levnadsvillkor på ett negativt sätt”. Det håller inte STIL med om.
– Det är naturligtvis personen själv eller någon den känner väl som ska avgöra hur levnadsvillkoren påverkas. Det kan aldrig en utomstående göra, säger Jessica Smaaland.
