Emmas sommarreflektioner - 25 augusti

Denna gång var temat på Crip Camp att arbeta över gränser. Närmare bestämt hur funktionsrätt hör ihop med andra medborgarrättsfrågor och hur funkisperspektivet är sammanlänkat med andra kamper.

Givetvis är funkisfrågor en del av en medborgarrättsrörelse! Precis som konstaterats flera gånger den här sommaren är man aldrig bara en sak; aldrig bara funkis utan alltid funkis och...! I söndagskväll var det flera gästtalare som tog upp hur de jobbat med funktionsrätt inom andra rörelser och organisationer. Det var alltifrån frågor om hemlöshet till diskussioner om mental ohälsa hos personer som sitter i fängelse. Väldigt viktiga frågor som kräver många genomtänkta svar. Samtidigt ställdes också, som alltid, diskussionsfrågor till deltagarna att själva fundera över. En av dessa uppgifter var:

”Vilka är dina topp tre frågor du vill arbeta med? Vilka grupper kan du samarbeta med och på vilket sätt?”

Jag hade gärna gjort en vidare analys på grupptillhörighet och funkis – på hur samtidigt som man aldrig bara är en sak, aldrig någonsin tillåts vara mer än just precis det. Men jag har redan haft den ranten. Ni vet säkerligen vart jag står i frågan. Hur jag är trött på att i samhällets ögon bara vara funkis och inte funkis och…. Därför tänkte jag göra ett kort och koncist inlägg denna gång där jag helt sonika ger ett potentiellt svar på ovanstående fråga. Jag avvaktar med svar på möjliga samarbetspartners och jag är inte bäst lämpad att arbeta med dessa frågor (det finns proffs som gör det hundra gånger bättre), men här är tre områden om funkis och… som bör lyftas. Vilka är era tre?

  1. Arbetsmöjligheter!

Varför får funkisar inte jobb, trots högskolepoäng efter högskolepoäng? Varför är det mer rimligt, i samhällets ögon, att vi går på bidrag än att ha en full lön? Funkis är inte detsamma som icke-arbetsför!

  1. Kvinnors utsatthet!

Kvinnors ökade utsatthet för våld i nära relationer samt sexuella övergrepp är ett faktum, men ingen talar om funkiskvinnornas utsatta situation. Knappt en femtedel av alla kvinnojourer är anpassade överhuvudtaget, sitter du i permo är du så gott som körd.

  1. Stadsplanering och arkitektur!

Att bygga trappor som estetisk utsmycknad, att skapa sidoingångar och gömda hissar – vad fan. Och nej, det räcker inte med en bra rullstolsplats i publiken, vi ska även ha tillgång till scenen!

Emma Åstrand

Artikel uppdaterad:
2020.08.25