Emmas sommarreflektioner - 23 Juni

Temat på den här veckans Crip Camp var Let’s Talk About Sex. Knepigt tycker jag. Inte för att jag inte känner mig bekväm, inte för att jag tycker ämnet är vare sig särskilt privat eller ointressant, men för att snacket sällan är nyanserat.

Som funkis hamnar man ofta i ett mellanrum. Man blir förpassad till att vara just funkis – varken mer eller mindre. I samhället är man alltså sällan andra identiteter än just någon med funktionsnedsättning. Det faktum att man har en sysselsättning, erfarenheter, intressen, en stil, ett sammanhang, ett kön blir alltså något sekundärt. Detsamma gäller givetvis ens sexualitet.

Jag förstår varför det blir viktigt att prata sex och sexualitet. Jag förstår behovet av att få uttrycka ett ”vi också!”. Historiskt har funkisar ansetts asexuella – bara idén på en funkis som någon med sexuella preferenser är ännu något provocerande, nästan revolutionerande. Det är alltså inte konstigt att – från att knappt ha pratat om det alls – man nu lägger allt större vikt och fokus på att prata om just sexualitet, både teoretiskt och praktiskt. Problemet, som med så mycket annat i minoritetssamanhang, blir bara att det är en väldigt tunn linje mellan konversationer som öppnar upp och konversationer som bryter ner. Med bakgrund av att ha setts som asexuell ska man nu slå tillbaka. Man ska vara den där härliga, öppna, inspirerande, sexpositiva personen med normbrytande funktionalitet som ger fingret åt såväl kroppsideal som normer om sexuell praktik. Men likväl som det kan vara livsbejakande och härligt kan det ju också leda till en osäkerhet och ett hävdelsebehov. Ett krav på att både upprätthålla och lyckas med en bild av sig själv som den där extroverta funkisen som tycker allt är kul – inte minst sex och relationer.

Att ha en idé om en utopi där ”alla får ligga” landar inte rätt hos mig. Diskussioner om sexualitet kan inte börja och sluta med ett ligg. Sex kommer inte isolerat (ingenting är isolerat – möjligtvis vakuum, men det är en annan historia!). Det kommer i en kontext av samhälle, relationer, kroppar, normer och preferenser. Det kan vi prata om. Sexualiteten i den bredare bemärkelsen. Vi måste förstå att ett helt spektra finns representerat, inte bara bland människor i allmänhet, utan även hos funkisar specifikt. Det finns ständigt högerswipeande tindrare, likväl som det finns de som kittlas bäst av en historisk Harlequin. Det finns de som inte alls gillar sex och de som inte tänker på annat. Det finns de som vill, men inte har, och de som har, men inte vill. (Det sistnämnda är något vi verkligen behöver bli bättre på att prata om!) Sex kommer aldrig vara så enkelt som ett ligg – inte för vare sig funkisar eller normater. Där sätter jag punkt.

//Emma Åstrand

Artikel uppdaterad:
2020.06.30