Jonas krönikor

Är nyss hemkommen ifrån riksdagen och dagens debatt om propositionen ang. den personliga assistansen. Det var en hel del snack om det tillkännagivande som ett enat socialutskott tog efter att vi träffade dem i april. Det är tydligen ovanligt att utskotten enas om tillkännagivanden och det sågs av allianspartierna som ett mycket kraftfullt ställningstagande. Tillkännagivandet går ut på att politikerna ska följa om försäkringskassan följer lagens intentioner, typ. Man pratade ganska mycket om behovsbedömningsinstrumentet också. Det fick absolut inte vara integritetskränkande sa man.

Det låter som politikerna vill väl, men de skjuter bredvid målet. Problemet med instrumentet är inte i första hand de integritetskränkande frågorna. De är illa absolut. De ska inte finnas där. Men det största problemet med instrumentets utformning var att man bara räknade tid kopplat till olika aktiviteter och ingen tid däremellan. Ingen lever ett liv där man kastar sig från den ena aktiviteten till den andra utan att det går någon tid emellan. Att tvingas leva så är inte att leva som andra. Ingen assistent kan heller jobba så. Det är som att säga att en spärrvakt bara får betalt när han stämplar remsor, men inte när han väntar på resenärerna. Räknar man bara "aktiv tid" blir resultatet i slutändan att vi inte får de timmar som vi behöver för att leva våra liv.

Vad det gäller tillkännagivandet så är det ganska meningslöst så länge vi har två huvudmän, försäkringskassan och kommunen. Försäkringskassan kan alltid svära sig fria idag. De behöver bara säga att kommunerna ska ta över de som faller från deras bord. Samtidigt som kommunerna hänvisar till att LSS-kommittén sagt att staten ska det fulla ansvaret för den personliga assistansen framöver och därför inte ger oss de timmar som vi behöver. Om man bara hade kommit fram till två enkla saker så hade många av dagens problem löst sig.
 

1. Staten ska ta det fulla ansvaret för assistansen. Det gäller även ansvar för dem som idag har assistans med kommunen som huvudman. Ingen Personlig Service ska finnas för personer som tillhör personkretsen för Personlig Assistans. På detta sätt slipper vi försäkringskassans nya omtolkningar av de grundläggande behoven. Ja vi slipper den fåniga medicinska uppdelningen i grundläggande och övriga behov överhuvudtaget.
 

2. När vi ansöker om assistans så ska man ta hänsyn till hela vår vardag. Alltså  inte bara vad man behöver assistans med, utan också när vi behöver det. Tid till förfogande är alltså en självklarhet när man räknar de timmar som vi behöver.

Tänk om man kunde komma överens om detta. Det kan inte vara så svårt. Oppositionen säger att de vill göra detta idag. Frågan är bara vad de säger om de vinner valet.