Jonas krönikor
Jonas Franksson är skådespelare, debattör, fd programledare för Cp-magasinet och styrelseledamot i Stil. Han skriver om allt från personlig assistans till Michael Jacksson. Allmänna regler
Onsdag 28 Apr
Självmord som hyllas
Förra veckan lämnade mig alldeles tom. Därför blev det inget inlägg. Allt detta tjafs om Madeleine. Vuxna människor jagar ett par tills de tvingas separera och så sitter vi och läser skiten och tycker att det är spännande. Välkomna till tiotalet!
Under tiden fortsätter verkligheten, med det ständiga flödet av nyheter som berör fler än två familjer i stockholmsområdet och en norsk handbollsspelare. Igår kunde vi läsa om en nyhet som det skrevs om i så positiva ordalag att man kunde tro att det var något riktigt bra som hade hänt. ”Sjuka får avbryta medicinsk behandling som man upplever som meningslös”, så stod det. Det låter ju bra, det kan väl inte någon ha något emot?
Men vad innebär det här egentligen? Om man t.ex. vill stänga av sin respirator så ska man nu få göra det. När man säger ordet respirator tänker många på någon som ligger för döden. Men en respirator är egentligen bara ett vanligt hjälpmedel. Många använder respirator i sina vanliga liv, utanför sjukhusen. En människa måste andas för att kunna leva. För att kunna andas använder vi våra lungor. Har vi nedsatt lungkapacitet använder vi det tekniska hjälpmedlet respirator.
Det väsentliga är vad vi gör, inte hur vi gör det. Glasögon gör att vissa ser bättre, rullstolen gör att vissa förflyttar sig bättre, respiratorn gör att vissa andas bättre. Varför se i dimma när man kan se klart? Varför gå när man kan rulla? Varför andas med lungor som inte gör jobbet, när det finns maskiner som kan utföra samma sak mycket bättre?
Hindrar man någon att andas tillräckligt länge så dör denne. Då har man begått ett allvarligt brott. Det spelar ingen roll om människan själv har bett att om att få bli dödad. Stänger man av en människas respirator så dör denne. Då har man också begått ett allvarligt brott. Men från och med nu har, enligt socialstyrelsen, inte något brott begåtts om en person som använder respitator bett sin läkare att stänga av denna och läkaren uppfattar att detta är ett noga övertänkt beslut.
Alltså: jag får ingen hjälp att ta livet av mig, men mina vänner som använder det tekniska hjälpmedlet respirator kan alltså få det, om jag tolkar socialstyrelsen rätt.
I Sverige har man rätt att ta livet av sig. Denna rätt gäller självklart också oss som har en funktionsnedsättning. Men det svenska samhället ser varje självmord som ett stort misslyckande. Begår en brottsling självmord på ett fängelse så tillsätts en utredning för att se vad man har gjort för fel, var man har brustit, vad man skulle kunna ha gjort annorlunda. Detta gäller självklart även om ett självmord begås på ett sjukhus.
Men från och med nu ska detta alltså inte gälla personer som använder hjälpmedlet respirator.
Svd:s reporter Anna-Lena Haverdahl jublar åt detta . ”Idag ler nog Joakim Alpgård i sin himmel” skriver hon.”För fem år sedan tvingades han ta hjälp av självmordskliniken Dignitas i Schweiz för att avsluta sitt liv som fånge i sin egen totalförlamade kropp. I flera år berättade vi om hans kamp för ett värdigt liv efter bilolyckan där han bröt nacken efter att ha tävlingskört med en kompis. Olyckan krympte hans värld, från ett aktivt liv med familj, vänner och sportande till en evig väntan bakom ett skynke i ett grådaskigt sjukhusrum bland åldringarna på en geriatrisk klinik. Efter uppmärksamheten i medierna kom han till slut hem till en tillvaro med dygnetruntvård men livsgnisten återfick han aldrig. Till slut tog han sig med anhörigas hjälp till Schweiz för att få dö. Idag hade han inte behövt göra det. ”
Ok, låt oss tala om Joakim Alpgård. Låt oss tala om hur en kille som var väldigt fysiskt aktiv plötsligt blev totalförlamad. Låt oss tala om hur han inte fick tillräckligt med stöd att ta sig igenom detta trauma. Låt oss tala om hur han var tvungen att ligga på sjukhus i mer än ett år, utan att vara i behov av sjukvård, bara för att kommunen inte kunde ordna hans personliga assistans (se Tom Alandhs film ”Jocke heter Sussies man” för mer detaljer). Låt oss tala om vad det gör med en människa. Låt oss tala om hur den kamp med myndigheter som Joakim och hans fru var tvungen att föra tog knäcken på deras förhållande. Låt oss tala om att sådana omständigheter gör att en människa lätt tappar sin livsgnista.
Finns det något självmord som har blivit så glorifierat som Joakim Alpgårds? En småbarnsfar som inte fick den hjälp och de resurser han behövde för att klara av omställningen till sitt nya liv, så att han till slut kände att han inte orkade leva längre. Är det något positivt?
Det finns mycket att lära sig av Joakim Alpgårds självmord. För alla handläggare på försäkringskassan och kommunen är hans historia ett tydligt exempel på hur man kan knäcka en människa i kris och vad det kan ge för konsekvenser. Men när man istället använder hans död som ett exempel på människor med omfattande funktionsnedsättningars rätt att få begå självmord så avslöjar man att man inte värderar alla småbarnsföräldrars liv lika högt. Man avslöjar att man faktiskt värderar våra liv olika utifrån vilka hjälpmedel vi använder. Ett synsätt som socialstyrelsen legitimerade i måndags. Välkomna till tiotalet!
Skriven av Jonas 23:22:10
Ibland undrar man om det är en genomtänkt strategi för att matta ut den behövande parten, jag tror faktiskt det.
Stort tack Jonas för dina kloka ord och dina öppna ögon!
2010-04-30, 23:20:19 Rapportera denna kommentar
2010-05-02, 01:49:41 Rapportera denna kommentar
Skriv en kommentar
